Expo Zaragoza 2008
Expo 2008 i Zaragoza öppnade portarna den 14 juni och pågick fram till den 14 septemer.
Expo hade ett tema som är angeläget för alla, vatten och hållbar utveckling.
Det var 106 länder som deltog och ca sex miljoner människor besökte utställningen. Sverige bestämde sig i sista stund för att vara med efter det att ett antal svenska företag verksamma i Spanien och i Sverige gick in och finansierade den svenska paviljongen. Huvudsponsorer var Ericsson, Volvo och IKEA, bland de övriga företagen återfanns Holmen Paper, SonyEricsson, Tetra Pak, Sandvik, Envac, Yoigo (TeliaSonera), Scan Coin, Conzumo, Climatewell, Swegon, Seguritas Direkt, Gällivare PhotoVoltaic och PS-Pool Equipment.
Sverige är ett föregångsland när det gäller hållbar utveckling, därför har landet mycket att lära ut till resten av världen när det gäller att bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att påverka utvecklingen mot ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.
Den svenska paviljongen disponerade 650 kvadratmeter och hade i mitten ett trähus omgärdat av 84 björkar. Huset användes bland annat som vipsektion för att ta emot de sponsrande företagens kunder samt för seminarier, möten och presskonferenser. På ett mindre område visades multimediapresentationer. I björkdungarna visades olika utställningar. De som ville handla svenska ekologiska produkter kunde besöka paviljongens svenska shop.
För de yngre besökarna fanns en lekhörna utformad som en magisk skog med dekorerade träd och ljusspel. Där fick barnen lära sig hur man återvinner papper och vatten, samt den japanska konsten att vika papper och skapa olika former från ett enda ark – origami. Dessutom visades Pippi Långstrump.
Zaragoza ligger i nordöstra Spanien och är huvudstad i provinsen med samma namn i den autonoma regionen Aragonien. Staden har närmare 700 000 invånare och är i invånare räknat Spaniens femte största stad. Den ligger ca 30 mil nordöst om Madrid och ca 30 mil väster om Barcelona.
Mer läsning på Expo Zaragozas hemsida på spanska eller engelska.
Bilderna är hämtade från Expos presscenter och kartan från Google maps.
Artikeln lades ut första gången 2008-07-18, senast uppdaterad 2008-11-26
Bo som en kung på en spansk parador
Att kombinera ett spanienbesök med en vistelse på en parador, den statliga spanska hotellkedjans hotell rekommenderas varmt.
De 92 paradorerna finns spridda i hela landet och är ofta belägna vid kulturellt-/historiskt intressanta platser eller vid natursköna områden. Ofta erbjuder paradoren i sig en kulturhistorisk upplevelse utöver det vanliga.
Paradoren i León. En av de vackraste i mitt tycke. Byggt 1515.
Det var under året 1926 när Markisen de la Vega Inclán var kunglig turistkommisionär, som den spanske kungen Alfonso XIII personligen valde ut platsen för den första paradoren. Valet föll på Gredosbergen pga det vackra landskapet och naturen. Denna parador kom att bli den första i kedjan av hotell som idag representerar den statliga spanska hotellkedjan. Man började bygga i Gredos i maj samma år och fortsatte fram till i oktober 1928, då kungen höll invigningsceremonin.
Avsikten med hotellkedjan
Från början var idén att öppna upp zoner med odiskutablet naturvackert läge som gav möjlighet till jakt och fiske. Samtidigt kunde historiska monument renoveras och tas vara på så att de inte skulle försvinna för alltid. Man ville också ge motoristerna ett ställe att vila upp sig på vid huvudlederna. Vad det gällde natursköna zoner anlades paradoren i Oropesa som tidigare varit hertigen av Frías palats, paradoren i Ubeda i ståthållarens Dávalos gamla palats, paradoren i Cuidad Rodrigo anlades i Enrique II av Trastámaras slott, St. Clareordens kloster i Mérida gjordes om till parador osv.
När det gällde hotellen vid motorvägarna, föregångare till våra moderna motell, planerades till en början 12 stycken, alla skulle ha tillfredsställande service och t o m erbjuda små bensinstationer i anslutning till hotellet.
Paradorernas utveckling
Idag, många år efteråt har de spanska paradorerna utvecklats till en prestigefull hotellkedja, som nått ryktbarhet både nationellt och internationellt.
De 30 ursprungliga rummen i Gredosbergen från år 1928 har idag förvandlats till fler än 5000 och de 92 paradorerna finns spridda över hela Spanien. Paradorerna inbjuder till en lektion i Spaniens historia och kultur och ger naturupplevelser från de olika spanska regionerna.
Även om paradorerna inte är homogena när det gäller sin placering och typ av byggnad så finns det en gemensam faktor: det traditionella spanska köket. På paradorernas restauranger erbjuds autentiska rätter som utgör en del av Spaniens historia.
Att sova i en medeltida borg, promenera genom pelargångar där den gregoriansk körsång ekar från det förgångna, boka rum på gamla palats och slott, åtnutja fantastiska naturupplevelser, upptäcka monumentala städer som i sig är autentiska friluftsmuseer är några av de många möjligheter som paradorerna erbjuder besökarna.
Många av paradorerna erbjuder också en rik möjlighet att utöva olika sporter och friluftsliv. För golfintresserade finns två paradorer med privata banor, El Saler i Valencia och i Torremolinos, där man som gäst kan spela till ett fördelaktigt pris. För sol- och baddyrkare finns ett flertal paradorer runt medelhavs- och atlantkusten samt på Kanarieöarna. För skidåkare finns paradorer i Pyrineerna och i Sierra Nevada. För jaktintresserade rekommenderas Cazorla, Funte Dé, Gredos och Fuentes Carrionas. Lax- och laxöringfiske finns bl a i Ribadeo och Gredos.Vill man få lite känning av Afrika provar man paradorerna i Melilla och Ceuta.
Bokning
Från Sverige bokas lättast rum genom den svenska agenten Travelpoint, på deras hemsida finns priser och övriga upplysningar. Bokning kan också göras via Paradores de Turismo S.A, där man också hittar utmärkt information om paradorerna (på engelska). Tänk på att vara ute i god tid. Ibland kan populära resmål vara fullbokade i ett år i förväg, speciellt vid spanska helgdagar.
Fotot till höger: Paradoren i Sigüenza ligger på högsta kullen i staden med milsvidd utsikt vid klart väder. Från början fanns en romersk bosättning på platsen, senare ett arabiskt citadel. Borgen började byggas år 1123 och har varit hemvist för biskopar, kardinaler och kungar.
Fotot till vänster: Innergården på paradoren i Guadalupe. Paradoren är byggd på platsen där ett historiskt baptstsjukhus låg på 1400-talet.
Staden Guadalupe är förklarat som ett historiskt och konstnärligt monument och som ett nationalmonument.
Text & foto: Monica Andersson
Artikeln lades ut första gången 2002-01-09, senast uppdaterad: 2008-11-24
Cuenca och Ciudad Encantada
Cuenca och Ciudad Encantada, den glömda och den förtrollade staden
Drygt 16 mil sydost om Madrid ligger Cuenca, framför allt är känd för sina hängande hus – “casas colgadas”. Dessa fullkomligen hänger på bergväggarna och det är ett under att dom inte trillar ner.
Några av de hängande husen i Cuenca.
När man ändå har hittat till Cuenca, staden är tack och lov inget större turistmål utan fortfarande ganska genuint, så kan man gärna kombinera med en tur till Ciudad Encantada, den förtrollade staden, som ligger drygt 30 kilometer norrut. Här hittar man fantastiska naturfenomen, en “stad” formad i sten.
Ciudad Encantada, en “stad” formad i sten.
Platsen där Cuenca ligger var befolkad redan på keltiberisk tid pga sitt strategiska läge på 1000 meters höjd mellan flodravierna Júcar och Huécar.
I efterdyningarna av slaget vid Toledo övertog muslimerna Cuenca år 711 och platsen utvecklades starkt under deras ledning i drygt 400 år. Cuenca blev distriktshuvudstad och förutom sitt naturliga försvarsläge förstärktes även staden med en mur och ett fästning. Befolkningstillväxten var kraftig och en textilnäring växte fram, framför allt mattillverkning och staden var även känd för sina fina elfenbensarbeten.
Under spanskt styre
År 1177 övertog Alfonso VIII staden och under 1100- och 1200-talet forsatte Cuencas storhetstid.
Det finns ett gammalt talessätt från kung Ferndinand IV:s tid (1285-1312) “Di que eres de Cuenca, y pasarás gratis” – Tala om att du är från Cuenca, så kommer du fram gratis. Uttrycket kommer från alla privilegier staden hade. Den var en av fyra, då kända, biskopsstift. De övriga var Toledo, León och Sigüenza.
Dock började en nedgång för Cuenca fr o m 1500-talet, precis som för många andra kastilianska städer under samma tid.
Sedan dess är staden nästan bortglömd, av turister i alla fall. Den ligger utanför de vanliga turistrutterna och är fortarande en lugn och stillsam plats.
Sevärdheter
Staden består av två stadsdelar, den gamla stan som ligger på höjden och den moderna stadsdelen som växer fram nedanför den gamla.
Plaza Mayor (stortorget) utgör hjärtat av gamla stans gränder och vrår och härifrån når man katedralen, en av Cuencas största sevärdheter, byggd i gotisk stil. Vidare ligger Episcopalpalatset med Diocesanomuseet, kommunhuset uppfört i Barockstil på 1700-talet och Las Petrasklostret i anslutning till torget.
Strax vid sidan om Plaza Mayor ligger det arkeologiska museet och de hängande husen med sitt museum med abstrakt konst.
De första hängande husen byggdes redan på 1300-talet men är idag rekonstruerade. (se bild till höger)
Glöm inte att besöka är Manganatornet, återstoden av den gamla arabiska fästningen.
Det finns även många sevärda kyrkor, San Felipe Neri, San Pedro, San Pablo och San Miguel för att nämna några.
En av de bästa utsiktspunkterna över Júcarfloden och staden får man från San Isidrokapellet, där man även kan bese en ovanlig samling av mumier.
Vill man bo uppleva lite av Cuencas forna storhetstid kan man ta in på stadens parador, San Pabloklostret. (Vill du läsa mer om spanska paradorer, klicka här). Man når paradoren genom att korsa en spektakulär järnbro över floden Huécar. Ett av de mer pittoreska ställena att bo på är annars Posada de San José som är inrett i ett hängande hus. Det finns även flera moderna hotell att boka rum på.
Ciudad Encantada – den förtrollade staden
Drygt 30 kilometer norr om Cuenca ligger Ciudad Encantada – den förtrollade staden, väl värt ett besök. Man kan tro på namnet att det är fråga om en stad men det är ett strikt naturfenomen. I Valdecabrasbergen har vind och vatten under lång tid format stenar till alla möjliga fantastiska figurer. Nästan alla stenformationer kan associeras med något objekt; indianansikten, hästar eller olika symboler. Fantasin kan flöda fritt!
Den förtrollade staden består inte enbart av stenformationer. Där finns en rik växtlighet; doftande kryddväxter som rosmarin, timjan, mejram och lavendel. Tall, björnbärsbuskar och enar. Att ta sig till Ciudad Encantada från Cuenca tar cirka 1,5 timme.
En svamp? Molnet efter en atombomb??
En av många stenformationer i den förtrollade staden.
Text & foto: Monica Andersson
Läs mer på kommunen Cuencas hemsida (endast på spanska).
Senast uppdaterad: 2002-05-11
Tjuren Osborne
Tjuren som är “logo” på sajten heter Osborne och har inget samband med tjurfäktningar eller med Walt Disneys Ferdinand som man kanske tror, utan är faktiskt reklam för spansk brandy.
Han “föddes” 1956 när man letade efter en symbol till brandymärket Veterano i samband med en reklamkampanj. Ägarna till bodegan där Veterano tillverkas, familjen Osborne är hängivna tjurfäktarfantaster och dom anställde Manuel Prieto, en konstnär som målade tjurar för att få fram symbolen.
Snart kunde man se honom ståendes lite överallt längs dom spanska vägarna. Till en början stod det även skrivet Osborne – Sherry & Brandy men en lagändring 1989 förbjöd den skrivna reklamen och endast siluetten fick med nöd och näppe vara kvar. 1995 ändrade regeringen åsikt och nu tyckte man att tjuren kunde stå kvar som en symbol för Spanien, inte enbart som reklam för brandyn.
Tjuren är egentligen ett stort fult plåtstycke med måtten 11,5 x 5,4 meter, han syns därför på långt håll när man bilar på dom spanska vägarna. Efter ett tag så vänjer man sig och tycker att han smälter in fint i det spanska landskapet.
Portugal har sin egen motsvarighet till Osborne. På vägarna där syns istället “gubben” Sandeman, reklam för portvinet med samma namn.
Logon ovan är gjord från ett foto som jag tog när jag bilade i Don Quijotes fotspår på slätterna i La Mancha, söder om Madrid. Vill du läsa mer om den regionen så klicka här.
Senast uppdaterad: 2002-05-11
Spanska tapas
Tapas, den spanska “plockmaten”, är en delikatess.
Det finns en mängd olika recept från olika regioner. Själv är jag väldigt förtjust i olika grönsaksrätter som är enkla att göra, det märks säkert på urvalet.
Varför inte göra som spanjorerna – “Vamos a picar algo” – låt oss plocka lite!
Rätterna placeras, en eller ett par i taget, i mitten på bordet. Gästerna förses med en gaffel och en bit bröd, man plockar direkt med sin gaffel från tapastallrikarna i mitten och bryter sitt bröd och doppar det i spadet från rätterna, vilka ofta har en underbar smak av olivolja och vitlök.
Mina recept är oftast baserade för 4 personer, mängden beror givetvis på hur många tapas man tillagar. Ofta är känslan samma som vid ett smörgåsbord, magen blir snabbare mätt än ögat. Servera gärna spanskt rödvin, en sval öl eller iskall, torr sherry till.
“¡Que aproveche!” Smaklig måltid!
Fotot ovan: Ett fat med den spanska lufttorkade skinkan – “jamón”
och “Queso Manchego”, en ost från Castilla la Mancha, gjord på get-
och komjölk. En läckerhet som man gärna ser på tapasbordet!
“La tapa” so as to be considered, has to be eaten between main meals as food that allows the body to hold until lunch or dinnertime.” Hämtat från “World of tapas“.
Visst stämmer detta, spanjorerna är inte kända för att äta någon rejäl frukost t ex, ofta slinker dom in på baren vid 11-tiden för att få i sig en liten tapa eller två för att klara sig fram till huvudmålet – lunchen.
Men först lite historia:
Följande historiebeskrivning är en sammanfattning från en utmärkt sajt: World of tapas (på engelska och spanska). Besök den gärna!Vissa menar att tapas kom till när den spanske kungen Alfonzo X, den vise, (1221-1284) insjuknade. Han var tvungen att äta små rätter och dricka lite vin mellan måltiderna. När kungen tillfrisknade beordrade han följdaktligen att alla värdshus i Kastilien inte fick servera vin om inte det serverades små “munsbitar” till.
En annat teori är att tapas uppstod pga böndernas och arbetarnas behov att få sig lite till livs för att dom skulle orka arbeta fram till huvudmåltiden, lunchen. Denna bestod av mycket fett, vilket ledde till att kroppen fick arbeta hårt för att smälta maten. Ett par timmars “Siesta” blev nödvändigt för matsmältningen. Till dessa “tapasmellanmål” behövdes vin, för alkoholen stärkte arbetarnas kraft och entusiasm, och på vintern värmdes kroppen upp för att klara av de kalla dagarna på fälten. I södra Spanien drack man på sommaren Gazpacho, den kalla grönsakssoppan, istället för vin.
Mellanmålen kallades “alifara” i norra Spanien, Aragón och Navarra och efter en tid tillkom namnet “poteo” i Baskien, för att vinet skulle drickas i “potes”, muggar.
När värdshusen runt om i Spanien började servera tapas, täcktes muggen eller glaset över med antingen en skiva lufttorkad skinka, “jamón”, eller en ostskiva. Anledningen var att undvika att insekter och annan “ohyra” inte skulle trilla ner i vinetoch att gästerna skulle äta någonting till alkoholhaltiga drycker, så som Alfonzo den vise hade beordrat. Detta var urspungshistorien till “la tapa”, ordet är djupt rotat i spansk tradition – en matbit som täcker vinglaset. (Verbet tapar betyder att täcka över, verbet picar att plocka.)
Senast uppdaterad: 2001-07-05
