Migas extremeñas – brödpytt från Extremadura

Det är lite svårt att hitta en bra översättning på Migas till svenska, det närmaste jag kan komma på är brödpytt för denna traditionella spanska rätt.

Receptet nedan är Migas från Extremadura, i övriga Spanien kallas denna husmanskost för Migas de pastor, herdens brödpytt. Skillnaden mellan rätterna är att man i Extremadura kryddar med det fantastiska paprikapulvret från regionen, den rökta paprikan Pimentón de la Vera.

Ingredienser för fyra personer:

• 500 g ljust lantbröd, två dagar gammalt
• 150 g rökt sidfläsk
• 1 spansk, kryddig chorizokorv, ca 150 g
• 1/2 dl olivolja
• 3/4 dl vatten
• 5 vitlöksklyftor
• ca 1 tsk sött paprikapulver, alt starkt paprikapulver om man vill få mer sting
• salt

Så här gör du:

1. Skär brödet i mindre tärningar, lägg dom i en plan skål och droppa försiktigt vattnet över. Tack med en handduk och låt tärningarna stå och svälla under flera timmar eller över natten.
2. Skär chorizokorven i tunna skivor och tärna fläsket. Stek i olivolja i en panna tills de får en fin färg. Ta upp korven och fläsket med en stekspade och förvara vid sidan om. Behåll fettet i pannan.
3. Skala vitlöksklyftorna och stek dem i pannan tills de får fin färg.
4. Tillsätt brödtärningarna och stek på svag värme tills de får en gyllenbrun färg.
5. Lägg i fläsket och korven i pannan, rör om och stek ytterligare tills allt är varmt
6. Smaka av med salt och paprikapulver.
7. Precis som med svensk pytt så passar stekta ägg utmärkt till och gärna en stekt grön paprika.

Jertedalen i blom

Ett besök i Jertedalen (Valle de Jerte) när körsbärsträden står i blom är en fantastisk upplevelse. Blomningen brukar inträffa under de två sista veckorna i mars fram till slutet på första veckan i april, lite beroende på hur vintern har varit.

Jertedalen är belägen i provinsen Cáceres i Extremadura mellan två bergstoppar, Tormantos i sydöst och Traslasierra i nordväst, närmaste stad är Plasencia i sydväst. Avståndet till Madrid är drygt 20 mil. Genom dalen rinner Jertefloden som har givit den sitt namn. Dalens läge gör att det finns ett mikroklimat som lämpar sig utmärkt för körsbärsodling, vintrarna är inte för kalla och somrarna blir inte för varma. Dalen sträcker sig ca 70 km från Tornavacas i nordöst till Barrado i söder. Jerte är dalens huvudort. Byarna som tillhör Jertedalen är understrukna i rött på kartan nedan.

Jerteregionen är den största körsbärsproducenten i Spanien, odlingen upptar drygt 13.000 hektar. Förra året var ett katastrofår då hälften av den beräknade skörden på 18.000 miljoner kilo förstördes av det rikliga regnet som föll i maj.

Nedan finns foton från den 22 mars i år. Klicka på minatyrbilderna nedan för att se dom större. För att se hela bildtexten, för musen över fotona.

Svt:s PlayRapport har en filmsnutt från den 20 mars i år som visar fägringen ännu bättre än foton kan göra.

Det kan vara ganska svårt att hitta hotellrum under den korta tid som blomningen är igång, Jertedalen är ett mycket populärt utflyktsmål då. Det gäller därför att vara ute i god tid för att hitta någonstans att bo. Själva bodde vi på en parador i en 1400-talsborg, Jarandilla de la Vera. Den ligger dock inte i Jerte utan en annan dal, Valle de la Vera, ca 4 mil från Barrado. Det finns dock ganska gott om rurala gästhus där man kan hyra rum, några länkar på engelska:

• Colours of Spain
• Visit-western-Spain.com

Utan ord – v 13

Picos de Europa – landmärket för vandrare i norra Spanien

Picos de Europas spetsiga bergstoppar bildade det första landmärket för båtfolk som seglade över Atlanten från Amerika till Europa. Sedan 1800-talet har bergskedjans betydelse som vägvisare minskat, medan sin uppskattning som en källa till rekreation har ökat. Med sin markanta topografi präglad av höga berg, djupa raviner, smala dalgångar, vida högplatåer och böljande kullar är denna nationalpark vandrarens dröm. Inte mer än 20 km från den spanska Atlantkusten, Costa Verde, erbjuder de över 2500 meter höga bergstopparna också havsutsikter.

Topwalks visar vägen till Picos de Europa och många andra parker i Spanien. Med hjälp av en detaljerad ledbeskrivning, karta, GPS-koordinater, höjdprofil samt vägkarta med köranvisning till ledens början, undviker du onödigt irrande och sökande. Topwalks erbjuder upplevelser åt vandrare av olika nivåer. Du kan välja passande utmaning från en tabell där lederna är klassificerade efter tidsåtgång, längd, höjdskillnad, totalstigning och gångbarhet. Lederna och vyerna presenteras med bildspel och ca 15000 bilder. Du kan även bekanta dig med bergens växter. Det finns snygga bildserier på 1200 blommor.

Gråa toppar och gröna dalar
Grundad år 1918 omfattade nationalparken först bara 16925 hektar av Picos de Europas västmassiv i Covadonga området. Nu är den 64660 hektar stor och skyddar alla tre massiven, östra massivet (Andara), centrala massivet (Urrielles) och västra massivet (Cornión), separerade från varandra av floderna Cares och Duje. Det största och mest omväxlande är västra massivet med Covadongas glittrande sjöar, omgivna av ljusa grässlätter i Asturien, och mäktiga ädellövskogar i León.

Centrala massivet som gränsar till Asturien, Kantabrien och León ståtar med 14 toppar som reser sig till över 2600 meters höjd samt med Naranjo de Bulnes eller Pico de Urriellu, nationalparkens symbolberg. Gråa och karga bergväggar står i spännande kontrast till gröna högplatåer i övre delen av massivet. Tack vare linbanan som åker från dalgången av Fuente Dé till toppstationen El Cable kan man nå även de högsta topparna utan ansträngning. I Östra massivet är landskapet en fantastisk blandning av kullar, svackor, floder och berg. Liebanas gröna dalar med härliga blomsterängarna i Kantabrien erbjuder lätta vandringar.

Natur och kultur hand i hand
Överallt i Picos de Europa hittar man betesmarker med vackra stenstugor, hästar, kor, getter och får. Byarna inom nationalparken är berömda av sina mjölkprodukter. Särskilt ostar, framställda av en mix av get-, får- och komjölk är läckra. Boskapen stannar ute på bete året runt, och naturligtvis deras kött är av mycket hög kvalitet. Restauranger serverar många slags stek- och köttgrytor, också med vildsvin- och rådjurskött.

Först och främst kommer man till Picos de Europa för att uppleva naturen, men parken har yttermera kulturhistoriska sevärdheter. I Covadonga kan man bekanta sig med de viktigaste minnesmärken av Spaniens födelse. I Slaget av Covadonga på 700-talet besegrade Don Pelayo med sina soldater de muslimska krigstrupperna som hade erövrat större delen av den Iberiska halvön. Spaniens första kungar ligger begravd i Covadonga. Den heliga grottan ovanför en blå lagun spelar en central roll i Don Pelayos legend. Covadongas basilika samt andra monument berättar om Asturiens senare historia.

Höstens färgprakt
Vill Du klättra upp till nationalparkens högsta toppar är vandringssäsongen ganska kort, från maj till september. Vandringen i Liébanas dalar går bra också på vinter. Hösten är en magnifik tid att vandra i färgstarka lövskogar. I oktober och november är färgprakten alldeles otrolig.

Många av de mest intressanta lederna följer gamla farleder till gruvsamhällen i bergstrakter. Gruvverksamheten var mycket livlig i Picos de Europa på 1800-talet och i början av 1900-talet. Smala vägar som löper längs branta sluttningar är riktiga konststycken. Också behovet av vattenkraft alstrade fina leder vid floder. En av de finaste slingrar sig längs Cares ravinens bergvägg tillsammans med kanalen genom en dramatisk landskap och flera tunnlar.

Klicka på minatyrbilderna nedan för att se dom större.

Text och foton: Paula Repo på Topwalks. Tusen tack Paula för att du ville dela med dig, besök gärna topwalks.net om du vill få fina tips på olika vandringsleder i Spanien!

Today is Sunday

Det är inte ofta man ser en spansk kortfilm på engelska, ännu ovanligare är att huvudrollen innehas av en finlandssvenska! Motivet till att filmen är på engelska är att den skall ha en chans att slå utanför de spansktalande ländernas sfär, och det är den väl värd!

Carina Björne är mer spanjorska än finlandssvenska. Hon har bott i Spanien sen 1967. Sedan några år tillbaka är hon en mycket aktiv pensionär med många strängar på sin lyra i sin hemkommun San Sebastian de los Reyes, ca 15 km norr om Madrid. Här berättar hon själv om hur hon fick rollen i kortfilmen Today is Sunday, som vann publikens pris i Soria förra året:

Ibland sägs det att på livets höst är alla dagar söndagar. Men jag som alltid protesterar mot det mesta skulle vilja påstå att dagarna är vad vi gör dem till. Att vara aktiv och öppen för vad livet än har att bjuda på är den bästa medicinen att leva och om möjligt ha roligt på köpet.

Förra sommaren var jag nyopererad i ena skuldran, mot artros och jag kände mig ganska deppig, alla aktiviteter läggs ner till sommaren och alla semesterfirare överger stan. Jag svarade på en liten casting-annons som ramlade in bland e-posten, mest på skoj, för att se vad som kunde hända, sände med ett par foton från teaterklassens föreställningar bland pensionärerna här i Madrid.

Mitt kortfilmsäventyr tog sin början redan dagen därpå. Jag svävade mellan osäkerhet och ovisshet, mellan förväntan och illusioner tills jag träffade Isaac, kortfilmens skapare. Jag visste inte var jag kunde gömma mina rynkor, mina bilringar och mina åderbråck, men jag traskade modigt till mötet. Han tycktes ha funnit vad han sökte, mimiken och mitt “levande”, uttrycksfulla, rynkiga ansikte och mina trötta ögon tycktes vara exakt vad han behövde just då.

Vad det hela handlar om kan hända nästan varsomhelst i världen, när en äldre hemmafrus make avlider efter ett långt äktenskap och hon blir alldeles blockerad av ensamheten.

Personligen, gav mig Today is Sunday frihet och tillräcklig emotionell laddning för att avsluta och ta avsked av ett mycket känsligt kapitel i mitt långa, men händelserika liv. Jag är Isaac evigt tacksam för denna chans, fastän han klippte bort mitt äkta tåraflöde, kortfilmen hade blivit för lång och känsloladdad.

Today blev publikens favorit vid Certamen de Cortometrajes i Soria i November 2008. Vi vann alltså Publikens Pris, jag svävade och gick på moln en hel vecka, min första kortfilm som protagonist och publikens gunstling. Det kanske blir mer… vi har fått blodad tand.

Det är vad livet bl a har givit och fortsätter att ge mig i “dricks” efter alla de svåra levnadsåren, och att ha vänner att dela glädjeämnena med.
Vi ses.
Carina

Förutom Carina, så bör två andra mycket goda vänner nämnas i sammanhanget, amerikanskan Marian Lester och engelsmannen Graham Long som har översatt kortfilmens text till engelska. Sist men inte minst kortfilmens skapare förstås, besök gärna Isaac Berrokals blogg (på spanska).

Today is Sunday deltar även i tidningen abc:s kortfilmsfestival. Jag önskar den lycka till!

« Nästa — Tidigare »