Expo Zaragoza 2008

Expo 2008 i Zaragoza öppnade portarna den 14 juni och pågick fram till den 14 septemer.

Expo hade ett tema som är angeläget för alla, vatten och hållbar utveckling.

Det var 106 länder som deltog och ca sex miljoner människor besökte utställningen. Sverige bestämde sig i sista stund för att vara med efter det att ett antal svenska företag verksamma i Spanien och i Sverige gick in och finansierade den svenska paviljongen. Huvudsponsorer var Ericsson, Volvo och IKEA, bland de övriga företagen återfanns Holmen Paper, SonyEricsson, Tetra Pak, Sandvik, Envac, Yoigo (TeliaSonera), Scan Coin, Conzumo, Climatewell, Swegon, Seguritas Direkt, Gällivare PhotoVoltaic och PS-Pool Equipment.

Sverige är ett föregångsland när det gäller hållbar utveckling, därför har landet mycket att lära ut till resten av världen när det gäller att bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att påverka utvecklingen mot ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.

Den svenska paviljongen disponerade 650 kvadratmeter och hade i mitten ett trähus omgärdat av 84 björkar. Huset användes bland annat som vipsektion för att ta emot de sponsrande företagens kunder samt för seminarier, möten och presskonferenser. På ett mindre område visades multimediapresentationer. I björkdungarna visades olika utställningar. De som ville handla svenska ekologiska produkter kunde besöka paviljongens svenska shop.

För de yngre besökarna fanns en lekhörna utformad som en magisk skog med dekorerade träd och ljusspel. Där fick barnen lära sig hur man återvinner papper och vatten, samt den japanska konsten att vika papper och skapa olika former från ett enda ark – origami. Dessutom visades Pippi Långstrump.

Zaragoza ligger i nordöstra Spanien och är huvudstad i provinsen med samma namn i den autonoma regionen Aragonien. Staden har närmare 700 000 invånare och är i invånare räknat Spaniens femte största stad. Den ligger ca 30 mil nordöst om Madrid och ca 30 mil väster om Barcelona.

Mer läsning på Expo Zaragozas hemsida på spanska eller engelska.

Bilderna är hämtade från Expos presscenter och kartan från Google maps.

Artikeln lades ut första gången 2008-07-18, senast uppdaterad 2008-11-26

Bo som en kung på en spansk parador

Att kombinera ett spanienbesök med en vistelse på en parador, den statliga spanska hotellkedjans hotell rekommenderas varmt.

De 92 paradorerna finns spridda i hela landet och är ofta belägna vid kulturellt-/historiskt intressanta platser eller vid natursköna områden. Ofta erbjuder paradoren i sig en kulturhistorisk upplevelse utöver det vanliga.

Paradoren i León. En av de vackraste i mitt tycke. Byggt 1515.

Det var under året 1926 när Markisen de la Vega Inclán var kunglig turistkommisionär, som den spanske kungen Alfonso XIII personligen valde ut platsen för den första paradoren. Valet föll på Gredosbergen pga det vackra landskapet och naturen. Denna parador kom att bli den första i kedjan av hotell som idag representerar den statliga spanska hotellkedjan. Man började bygga i Gredos i maj samma år och fortsatte fram till i oktober 1928, då kungen höll invigningsceremonin.

Avsikten med hotellkedjan
Från början var idén att öppna upp zoner med odiskutablet naturvackert läge som gav möjlighet till jakt och fiske. Samtidigt kunde historiska monument renoveras och tas vara på så att de inte skulle försvinna för alltid. Man ville också ge motoristerna ett ställe att vila upp sig på vid huvudlederna. Vad det gällde natursköna zoner anlades paradoren i Oropesa som tidigare varit hertigen av Frías palats, paradoren i Ubeda i ståthållarens Dávalos gamla palats, paradoren i Cuidad Rodrigo anlades i Enrique II av Trastámaras slott, St. Clareordens kloster i Mérida gjordes om till parador osv.

När det gällde hotellen vid motorvägarna, föregångare till våra moderna motell, planerades till en början 12 stycken, alla skulle ha tillfredsställande service och t o m erbjuda små bensinstationer i anslutning till hotellet.

Paradorernas utveckling
Idag, många år efteråt har de spanska paradorerna utvecklats till en prestigefull hotellkedja, som nått ryktbarhet både nationellt och internationellt.

De 30 ursprungliga rummen i Gredosbergen från år 1928 har idag förvandlats till fler än 5000 och de 92 paradorerna finns spridda över hela Spanien. Paradorerna inbjuder till en lektion i Spaniens historia och kultur och ger naturupplevelser från de olika spanska regionerna.

Även om paradorerna inte är homogena när det gäller sin placering och typ av byggnad så finns det en gemensam faktor: det traditionella spanska köket. På paradorernas restauranger erbjuds autentiska rätter som utgör en del av Spaniens historia.

Att sova i en medeltida borg, promenera genom pelargångar där den gregoriansk körsång ekar från det förgångna, boka rum på gamla palats och slott, åtnutja fantastiska naturupplevelser, upptäcka monumentala städer som i sig är autentiska friluftsmuseer är några av de många möjligheter som paradorerna erbjuder besökarna.

Många av paradorerna erbjuder också en rik möjlighet att utöva olika sporter och friluftsliv. För golfintresserade finns två paradorer med privata banor, El Saler i Valencia och i Torremolinos, där man som gäst kan spela till ett fördelaktigt pris. För sol- och baddyrkare finns ett flertal paradorer runt medelhavs- och atlantkusten samt på Kanarieöarna. För skidåkare finns paradorer i Pyrineerna och i Sierra Nevada. För jaktintresserade rekommenderas Cazorla, Funte Dé, Gredos och Fuentes Carrionas. Lax- och laxöringfiske finns bl a i Ribadeo och Gredos.Vill man få lite känning av Afrika provar man paradorerna i Melilla och Ceuta.

Bokning
Från Sverige bokas lättast rum genom den svenska agenten Travelpoint, på deras hemsida finns priser och övriga upplysningar. Bokning kan också göras via Paradores de Turismo S.A, där man också hittar utmärkt information om paradorerna (på engelska). Tänk på att vara ute i god tid. Ibland kan populära resmål vara fullbokade i ett år i förväg, speciellt vid spanska helgdagar.

Fotot till höger: Paradoren i Sigüenza ligger på högsta kullen i staden med milsvidd utsikt vid klart väder. Från början fanns en romersk bosättning på platsen, senare ett arabiskt citadel. Borgen började byggas år 1123 och har varit hemvist för biskopar, kardinaler och kungar.

Fotot till vänster: Innergården på paradoren i Guadalupe. Paradoren är byggd på platsen där ett historiskt baptstsjukhus låg på 1400-talet.

Staden Guadalupe är förklarat som ett historiskt och konstnärligt monument och som ett nationalmonument.

Text & foto: Monica Andersson

Artikeln lades ut första gången 2002-01-09, senast uppdaterad: 2008-11-24

Cuenca och Ciudad Encantada

Cuenca och Ciudad Encantada, den glömda och den förtrollade staden

Drygt 16 mil sydost om Madrid ligger Cuenca, framför allt är känd för sina hängande hus – “casas colgadas”. Dessa fullkomligen hänger på bergväggarna och det är ett under att dom inte trillar ner.

Några av de hängande husen i Cuenca.

När man ändå har hittat till Cuenca, staden är tack och lov inget större turistmål utan fortfarande ganska genuint, så kan man gärna kombinera med en tur till Ciudad Encantada, den förtrollade staden, som ligger drygt 30 kilometer norrut. Här hittar man fantastiska naturfenomen, en “stad” formad i sten.

Ciudad Encantada, en “stad” formad i sten.

Platsen där Cuenca ligger var befolkad redan på keltiberisk tid pga sitt strategiska läge på 1000 meters höjd mellan flodravierna Júcar och Huécar.

I efterdyningarna av slaget vid Toledo övertog muslimerna Cuenca år 711 och platsen utvecklades starkt under deras ledning i drygt 400 år. Cuenca blev distriktshuvudstad och förutom sitt naturliga försvarsläge förstärktes även staden med en mur och ett fästning. Befolkningstillväxten var kraftig och en textilnäring växte fram, framför allt mattillverkning och staden var även känd för sina fina elfenbensarbeten.

Under spanskt styre
År 1177 övertog Alfonso VIII staden och under 1100- och 1200-talet forsatte Cuencas storhetstid.

Det finns ett gammalt talessätt från kung Ferndinand IV:s tid (1285-1312) “Di que eres de Cuenca, y pasarás gratis” – Tala om att du är från Cuenca, så kommer du fram gratis. Uttrycket kommer från alla privilegier staden hade. Den var en av fyra, då kända, biskopsstift. De övriga var Toledo, León och Sigüenza.

Dock började en nedgång för Cuenca fr o m 1500-talet, precis som för många andra kastilianska städer under samma tid.

Sedan dess är staden nästan bortglömd, av turister i alla fall. Den ligger utanför de vanliga turistrutterna och är fortarande en lugn och stillsam plats.

Sevärdheter
Staden består av två stadsdelar, den gamla stan som ligger på höjden och den moderna stadsdelen som växer fram nedanför den gamla.

Plaza Mayor (stortorget) utgör hjärtat av gamla stans gränder och vrår och härifrån når man katedralen, en av Cuencas största sevärdheter, byggd i gotisk stil. Vidare ligger Episcopalpalatset med Diocesanomuseet, kommunhuset uppfört i Barockstil på 1700-talet och Las Petrasklostret i anslutning till torget.

Strax vid sidan om Plaza Mayor ligger det arkeologiska museet och de hängande husen med sitt museum med abstrakt konst.

De första hängande husen byggdes redan på 1300-talet men är idag rekonstruerade. (se bild till höger)

Glöm inte att besöka är Manganatornet, återstoden av den gamla arabiska fästningen.

Det finns även många sevärda kyrkor, San Felipe Neri, San Pedro, San Pablo och San Miguel för att nämna några.

En av de bästa utsiktspunkterna över Júcarfloden och staden får man från San Isidrokapellet, där man även kan bese en ovanlig samling av mumier.

Vill man bo uppleva lite av Cuencas forna storhetstid kan man ta in på stadens parador, San Pabloklostret. (Vill du läsa mer om spanska paradorer, klicka här). Man når paradoren genom att korsa en spektakulär järnbro över floden Huécar. Ett av de mer pittoreska ställena att bo på är annars Posada de San José som är inrett i ett hängande hus. Det finns även flera moderna hotell att boka rum på.

Ciudad Encantada – den förtrollade staden
Drygt 30 kilometer norr om Cuenca ligger Ciudad Encantada – den förtrollade staden, väl värt ett besök. Man kan tro på namnet att det är fråga om en stad men det är ett strikt naturfenomen. I Valdecabrasbergen har vind och vatten under lång tid format stenar till alla möjliga fantastiska figurer. Nästan alla stenformationer kan associeras med något objekt; indianansikten, hästar eller olika symboler. Fantasin kan flöda fritt!

Den förtrollade staden består inte enbart av stenformationer. Där finns en rik växtlighet; doftande kryddväxter som rosmarin, timjan, mejram och lavendel. Tall, björnbärsbuskar och enar. Att ta sig till Ciudad Encantada från Cuenca tar cirka 1,5 timme.

En svamp? Molnet efter en atombomb??
En av många stenformationer i den förtrollade staden.

Text & foto: Monica Andersson

Läs mer på kommunen Cuencas hemsida (endast på spanska).

Senast uppdaterad: 2002-05-11

Atmosfär och tradition

En morgons strosande bland Madrids allra äldsta butiker blev förfärligt trevlig tack vara gästvänliga och pratvilliga människor. Vi upplevde rush och köbildning bland korvskinn och tygbalar, stillhet och nästan högtidlig stämning hos stans allra äldsta hattmakare.

Framtidsperspektivet ser förvånansvärt ljust ut för de butiker som vi besökte. Samtliga ägare ägnar sig på heltid åt affärerna. De är varsamma med den gamla inredningen och hyser hopp om att kommande generationer skall fortsätta rörelsen. Flera av lokalerna är utvalda som “Establecimiento tradicional Madrileño”, traditionell madridrörelse, och det finns stora förväntningar på den planerade restaureringen av kvarteren runt Plaza Mayor.

(C/ framför gatunamnen står för det spanska ordet för gata: Calle)

Tv: Ägaren till Hojalatería visar upp sina “museiföremål” i källaren
Th: Gregorio säljer korsvskinn i Casa Pajuela.

Casa Pajuela, Articulos de matanza. Miel de abeja
(slakteriartiklar, bihonung) C/Atocha, 95
Här är det kö ut på gatan även utanför den egentliga jakt- och slakttiden. Trångt och gemytligt med hög ljudnivå i ledet, spring och slit bakom disken.

Honung säljs i färdiga krus eller lös vikt i kundens medhavda burkar; honungskaramellerna är garanterat ljuvliga. På golvet står stora jutesär med allehanda kryddor, som mäts upp i skopor. På hyllorna förvaras färdiggjorda kryddblandningar för smaksättning av korvar. Korvskinn av alla slag och snören för korvknytning är ytterligare storsäljare. På en utsirad träpelare mitt på golvet hänger fem storlekars provkorvar i trä som måttstock för skinnen.

Butiken har drivits i 50 år inom samma familj. Vid vårt besök stod man inför ett generationsskifte. Ägaren hade avlidit två dagar tidigare men en son fortsätter traditionen i faderns fotspår och utan att göra ingrepp i inredningen.

Casa Pajuela:
Gregorio säljer honung som hälls upp
i kundernas egna medhavda burkar.

 

 

 

 

Espartería
(Verkstad/butik för espartogräsarbeten) C/Cuchilleros
Redan på gatan utanför ingången skyltar man med vad den långsmala, djupa och dåligt upplysta butiken har att bjuda på: snören och tjocka rep i alla de storlekar per meter, dörrmattor, spatserkäppar, bambustaket i parti och minut, espartogräshattar, blåsbälgar och andra nyttigheter.

Affären har funnits i den nuvarande ägarens, Juan Antonio Sánches, familj i 50 år. Han ärvde den av sin far och har idag själv en son, som såsmåningom vill ta över. Men, säger Sr Sánchez, storleken på affärerna idag går inte att jämföra med dem hans far gjorde, då produkterna användes som bruksföremål i vardagslivet. Idag söker kunderna mest dekorativa inredningsdetaljer.

Casa Hernanz, Cordelería y Alpargatería
(Snör- och espadrillosbutik) C/Toledo, 18
Här hittade vi genast de fårskinnstofflor vi alla tre letat efter, flera färger och modeller till otroligt låga priser. Till sommaren kanske vi återvänder, ty sortimentet av espadrillos är stort.

Dessutom säljs här rep, snoddar och snören, nät av alla slag och tjocklekar, kräftburar och material till makramé-handarbeten. Även i den här butiken berättar man att många av de vardagliga tingen från förr i världen numera endast har en dekorativ funktion.

De äldsta återfunna fakturorna är daterade 1880. Affären är äldre men man vet inte hur gammal. Den nuvarande ägaren är tredje generationen inom samma familj. Det hela började med att farfar kom till stan från landet i början på seklet och fick jobb som biträde i den här affären. Ägaren hade emellertid ont om pengar och betalade aldrig ut hans rättmätiga lön utan gav honom endast mat och husrum hos familjen, en trappa upp ovanpå affären. När ägaren en dag dog, fick expediten affären i byte mot åratals innestående lön. han drev butiken till sin död, lämnade över till en son, och idag är det alltså sonsonen som leder verksamheten.

Fábrica de Churros
(Kokeri av flottyrringar) Cava Baja, 7
Hit kommer hela kvarteret för att köpa “churros” på morgnarna.

Affären/kokeriet har funnits i 64 år och till skillnad från alla andra butiker vi besökt, kommer denna nog att försvinna med den nuvarnade ägaren, som inte tror att barnen tar över.

Lokalen var tidigare en fiskaffär, därav vackra, handmålade kakelplattor med havsmotiv på väggarna.

I bakre kortändan av affären, bakom disken, finns en stor spiskupa i keramik under vilken man flottyrkokar bakverk från sju och elva på morgonen. Olikt många kollegor har man här inte brytt sig om att diversifiera verksamheten genom att även fritera potatis på eftermiddagarna.

Butiken har benämningen “Establecimiento tradicional madrileño – traditionell madridverksamhet.

Calle Imperial, 12
Calle Imperial 12 är ett av de äldsta husen på vår rundvandring. Dess ursprungliga historia känner i alla fall inte de nuvarande innevånarna till. En hållpunkt är att byggnaden var en av de få, som klarade sig undan en häftig brand runt Plaza Mayor år 1700. Idag hyser det vackra huset tre trevliga affärer med gamla anor, en tygaffär, en hattmakare och ett gammalt bläckplåtslageri. Här hoppas man att byggnaden skall bli förklarad kulturminnesmärke och bli renoverad med kommunala medel.

Ramon Bober, Tejidos (Tyger)
Vi kom knappt in i affären där det var mer eller mindre slagsmål om utrymmet, expediterna och tygbalarna.

Väggarna var täckta av mörka, gamla trähyllor, fyllda av klädfoder i alla tänkbara färger och nyanser. Jag räknade till ett tiotal grå och ännu fler bruna – ett mecka för stans alla sömmerskor. Dessutom fyllning till täcken och dylika matlasserade ting samt längst bak i butiken pappersinlindade rullar med någonting okänt, föga säljbart, ty dammlagret var tjockt som i en bodega.

Medrano, Sombrería (Hattmakeri)
Madrids äldsta hattmakare har än idag en verkstad bakom butikslokalen. Här kan man fortfarande måttbeställa snart sagt vilken hattmodell som helst och få den tillverkad på någon vecka. Specialister är de bl a på huvudbeklädnad för präster och tjurfäktare samt herrhattar överhuvudtaget och hattar till olika folkdräkter.

Inredningen är stramt vacker med trägolv och ett rustikt, antikt bord som disk med ett par gamla trästolar bredvid. På väggarna hyllor med enorma, runda hattaskar i prydliga rader.

Men modet har förändrats och idag är den privata kundkretsen liten. Verkstaden lever nu huvudsakligen på beställningar från teatrar och filmbolag i väntan på att modet med huvudbonad för alla skall komma åter.

Den äldsta fakturan som hittats härstammar från 1830. Affären har haft olika ägare och den nuvarande, Beltrán, tog över för ca 20 år sedan.

Hojalatería (Bleckslageri/bleckvaruhandel)
I den gamla butikslokalen finner man mängder av moderna nyttoföremål i metall: silar, spritsar, hinkar, vattenkannor, trattar, vispar, bakplåtar, kak- och puddingformar, rivjärn samt, som en udda artikel, stans största brödkavel.

Går man nerför en brant trappa längst bak i affären, genom en lucka i golvet och ytterligare djupare ner i källaren hittar man den gamla verkstaden, där alla produkter tidigare tillverkades. Idag ges inte ens tillstånd för att driva en verkstad. Men som minnen från svunna tider står gamla bleckslagerimaskiner kvar, som ägaren gärna visar upp.

Om huset blir restaurerat, har han för avsikt att göra ett museum i källaren. Där finns bl a metallformar till gamla tiders sittbadkar, som ofta ordinerades av urologer, för hälsobad. Karen måttbeställdes efter kroppstorleken och en av orsakerna var att det på den tiden var svårt att värma upp mer än ett minimum av varmvatten. Sittbadkaren var oerhört svåra att tillverka och idag finns ingen sådan mästare att tillgå.

På promenad i Madrid 1996:
Ulrika Brime guidade, Monica Andersson fotograferade och Ingela Brandberg skrev.

Sr Beltrán visar upp en hatt från Madrids äldsta hattmakeri, Medrano 

 

Epilog:
Artikeln om Madrids allra äldsta butiker skrevs i början av 1996 och någon uppföljning av vad som har hänt med butikerna har tyvärr inte skett. Det är mycket tänkbart att flera har fått slå igen i takt med renoveringar och stigande hyror som följd. Likaså är det inte så säkert att nya generationer vill ta över efter de gamla.

Se artikeln som ett stycke kulturhistoria, förhoppningsvis så gör vi en ny promenad en dag bland korvskinn, tygbalar och gamla sittbadkar för att ta reda på som har hänt sen sist.

Senast uppdaterad: 2002-06-26

Tjuren Osborne

Tjuren som är “logo” på sajten heter Osborne och har inget samband med tjurfäktningar eller med Walt Disneys Ferdinand som man kanske tror, utan är faktiskt reklam för spansk brandy.

Han “föddes” 1956 när man letade efter en symbol till brandymärket Veterano i samband med en reklamkampanj. Ägarna till bodegan där Veterano tillverkas, familjen Osborne är hängivna tjurfäktarfantaster och dom anställde Manuel Prieto, en konstnär som målade tjurar för att få fram symbolen.

Snart kunde man se honom ståendes lite överallt längs dom spanska vägarna. Till en början stod det även skrivet Osborne – Sherry & Brandy men en lagändring 1989 förbjöd den skrivna reklamen och endast siluetten fick med nöd och näppe vara kvar. 1995 ändrade regeringen åsikt och nu tyckte man att tjuren kunde stå kvar som en symbol för Spanien, inte enbart som reklam för brandyn.

Tjuren är egentligen ett stort fult plåtstycke med måtten 11,5 x 5,4 meter, han syns därför på långt håll när man bilar på dom spanska vägarna. Efter ett tag så vänjer man sig och tycker att han smälter in fint i det spanska landskapet.

Portugal har sin egen motsvarighet till Osborne. På vägarna där syns istället “gubben” Sandeman, reklam för portvinet med samma namn.

Logon ovan är gjord från ett foto som jag tog när jag bilade i Don Quijotes fotspår på slätterna i La Mancha, söder om Madrid. Vill du läsa mer om den regionen så klicka här.

Senast uppdaterad: 2002-05-11

« Nästa — Tidigare »