Atmosfär och tradition

23 november 2008, kl 21:44 av  
Postat i: Artiklar | 6 307 visningar | Skriv ut Skriv ut

En morgons strosande bland Madrids allra äldsta butiker blev förfärligt trevlig tack vara gästvänliga och pratvilliga människor. Vi upplevde rush och köbildning bland korvskinn och tygbalar, stillhet och nästan högtidlig stämning hos stans allra äldsta hattmakare.

Framtidsperspektivet ser förvånansvärt ljust ut för de butiker som vi besökte. Samtliga ägare ägnar sig på heltid åt affärerna. De är varsamma med den gamla inredningen och hyser hopp om att kommande generationer skall fortsätta rörelsen. Flera av lokalerna är utvalda som “Establecimiento tradicional Madrileño”, traditionell madridrörelse, och det finns stora förväntningar på den planerade restaureringen av kvarteren runt Plaza Mayor.

(C/ framför gatunamnen står för det spanska ordet för gata: Calle)

Hojalatería Casa Pajuela

Tv: Ägaren till Hojalatería visar upp sina “museiföremål” i källaren
Th: Gregorio säljer korsvskinn i Casa Pajuela.

Casa Pajuela, Articulos de matanza. Miel de abeja
(slakteriartiklar, bihonung) C/Atocha, 95
Här är det kö ut på gatan även utanför den egentliga jakt- och slakttiden. Trångt och gemytligt med hög ljudnivå i ledet, spring och slit bakom disken.

Honung säljs i färdiga krus eller lös vikt i kundens medhavda burkar; honungskaramellerna är garanterat ljuvliga. På golvet står stora jutesär med allehanda kryddor, som mäts upp i skopor. På hyllorna förvaras färdiggjorda kryddblandningar för smaksättning av korvar. Korvskinn av alla slag och snören för korvknytning är ytterligare storsäljare. På en utsirad träpelare mitt på golvet hänger fem storlekars provkorvar i trä som måttstock för skinnen.

Butiken har drivits i 50 år inom samma familj. Vid vårt besök stod man inför ett generationsskifte. Ägaren hade avlidit två dagar tidigare men en son fortsätter traditionen i faderns fotspår och utan att göra ingrepp i inredningen.

Casa Pajuela
Casa Pajuela:
Gregorio säljer honung som hälls upp
i kundernas egna medhavda burkar.

 

 

 

 

Espartería
(Verkstad/butik för espartogräsarbeten) C/Cuchilleros
Redan på gatan utanför ingången skyltar man med vad den långsmala, djupa och dåligt upplysta butiken har att bjuda på: snören och tjocka rep i alla de storlekar per meter, dörrmattor, spatserkäppar, bambustaket i parti och minut, espartogräshattar, blåsbälgar och andra nyttigheter.

Affären har funnits i den nuvarande ägarens, Juan Antonio Sánches, familj i 50 år. Han ärvde den av sin far och har idag själv en son, som såsmåningom vill ta över. Men, säger Sr Sánchez, storleken på affärerna idag går inte att jämföra med dem hans far gjorde, då produkterna användes som bruksföremål i vardagslivet. Idag söker kunderna mest dekorativa inredningsdetaljer.

Casa Hernanz, Cordelería y Alpargatería
(Snör- och espadrillosbutik) C/Toledo, 18
Här hittade vi genast de fårskinnstofflor vi alla tre letat efter, flera färger och modeller till otroligt låga priser. Till sommaren kanske vi återvänder, ty sortimentet av espadrillos är stort.

Dessutom säljs här rep, snoddar och snören, nät av alla slag och tjocklekar, kräftburar och material till makramé-handarbeten. Även i den här butiken berättar man att många av de vardagliga tingen från förr i världen numera endast har en dekorativ funktion.

De äldsta återfunna fakturorna är daterade 1880. Affären är äldre men man vet inte hur gammal. Den nuvarande ägaren är tredje generationen inom samma familj. Det hela började med att farfar kom till stan från landet i början på seklet och fick jobb som biträde i den här affären. Ägaren hade emellertid ont om pengar och betalade aldrig ut hans rättmätiga lön utan gav honom endast mat och husrum hos familjen, en trappa upp ovanpå affären. När ägaren en dag dog, fick expediten affären i byte mot åratals innestående lön. han drev butiken till sin död, lämnade över till en son, och idag är det alltså sonsonen som leder verksamheten.

Fábrica de Churros
(Kokeri av flottyrringar) Cava Baja, 7
Hit kommer hela kvarteret för att köpa “churros” på morgnarna.

Affären/kokeriet har funnits i 64 år och till skillnad från alla andra butiker vi besökt, kommer denna nog att försvinna med den nuvarnade ägaren, som inte tror att barnen tar över.

Lokalen var tidigare en fiskaffär, därav vackra, handmålade kakelplattor med havsmotiv på väggarna.

I bakre kortändan av affären, bakom disken, finns en stor spiskupa i keramik under vilken man flottyrkokar bakverk från sju och elva på morgonen. Olikt många kollegor har man här inte brytt sig om att diversifiera verksamheten genom att även fritera potatis på eftermiddagarna.

Butiken har benämningen “Establecimiento tradicional madrileño – traditionell madridverksamhet.

Calle Imperial, 12
Calle Imperial 12 är ett av de äldsta husen på vår rundvandring. Dess ursprungliga historia känner i alla fall inte de nuvarande innevånarna till. En hållpunkt är att byggnaden var en av de få, som klarade sig undan en häftig brand runt Plaza Mayor år 1700. Idag hyser det vackra huset tre trevliga affärer med gamla anor, en tygaffär, en hattmakare och ett gammalt bläckplåtslageri. Här hoppas man att byggnaden skall bli förklarad kulturminnesmärke och bli renoverad med kommunala medel.

Ramon Bober, Tejidos (Tyger)
Vi kom knappt in i affären där det var mer eller mindre slagsmål om utrymmet, expediterna och tygbalarna.

Väggarna var täckta av mörka, gamla trähyllor, fyllda av klädfoder i alla tänkbara färger och nyanser. Jag räknade till ett tiotal grå och ännu fler bruna – ett mecka för stans alla sömmerskor. Dessutom fyllning till täcken och dylika matlasserade ting samt längst bak i butiken pappersinlindade rullar med någonting okänt, föga säljbart, ty dammlagret var tjockt som i en bodega.

Medrano, Sombrería (Hattmakeri)
Madrids äldsta hattmakare har än idag en verkstad bakom butikslokalen. Här kan man fortfarande måttbeställa snart sagt vilken hattmodell som helst och få den tillverkad på någon vecka. Specialister är de bl a på huvudbeklädnad för präster och tjurfäktare samt herrhattar överhuvudtaget och hattar till olika folkdräkter.

Inredningen är stramt vacker med trägolv och ett rustikt, antikt bord som disk med ett par gamla trästolar bredvid. På väggarna hyllor med enorma, runda hattaskar i prydliga rader.

Men modet har förändrats och idag är den privata kundkretsen liten. Verkstaden lever nu huvudsakligen på beställningar från teatrar och filmbolag i väntan på att modet med huvudbonad för alla skall komma åter.

Den äldsta fakturan som hittats härstammar från 1830. Affären har haft olika ägare och den nuvarande, Beltrán, tog över för ca 20 år sedan.

Hojalatería (Bleckslageri/bleckvaruhandel)
I den gamla butikslokalen finner man mängder av moderna nyttoföremål i metall: silar, spritsar, hinkar, vattenkannor, trattar, vispar, bakplåtar, kak- och puddingformar, rivjärn samt, som en udda artikel, stans största brödkavel.

Går man nerför en brant trappa längst bak i affären, genom en lucka i golvet och ytterligare djupare ner i källaren hittar man den gamla verkstaden, där alla produkter tidigare tillverkades. Idag ges inte ens tillstånd för att driva en verkstad. Men som minnen från svunna tider står gamla bleckslagerimaskiner kvar, som ägaren gärna visar upp.

Om huset blir restaurerat, har han för avsikt att göra ett museum i källaren. Där finns bl a metallformar till gamla tiders sittbadkar, som ofta ordinerades av urologer, för hälsobad. Karen måttbeställdes efter kroppstorleken och en av orsakerna var att det på den tiden var svårt att värma upp mer än ett minimum av varmvatten. Sittbadkaren var oerhört svåra att tillverka och idag finns ingen sådan mästare att tillgå.

På promenad i Madrid 1996:
Ulrika Brime guidade, Monica Andersson fotograferade och Ingela Brandberg skrev.

Medrano

Sr Beltrán visar upp en hatt från Madrids äldsta hattmakeri, Medrano 

 

Epilog:
Artikeln om Madrids allra äldsta butiker skrevs i början av 1996 och någon uppföljning av vad som har hänt med butikerna har tyvärr inte skett. Det är mycket tänkbart att flera har fått slå igen i takt med renoveringar och stigande hyror som följd. Likaså är det inte så säkert att nya generationer vill ta över efter de gamla.

Se artikeln som ett stycke kulturhistoria, förhoppningsvis så gör vi en ny promenad en dag bland korvskinn, tygbalar och gamla sittbadkar för att ta reda på som har hänt sen sist.

Senast uppdaterad: 2002-06-26

Skriv ut Skriv ut
Sätt betyg på inlägget:
1 stjärna (sämst)2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (bäst) (Inget betyg än)
Loading...

Kommentarer

Ordet är ditt...
Din kommentar kommer att synas först efter att den är godkänd. Om du vill ha en egen bild med din kommentar, skaffa en gravatar!




XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>