“La Mantilla” (en liten “manto”, dvs schal), används av den spanska kvinnan för att täcka sitt huvud.
Hon använder den glad eller sorgsen, till fest eller begravning, men den draperas då på olika sätt.
Mantillan fästs med hjälp av en “peineta”, kam, som kan vara hög eller låg.
Tecken på sorg: låg peineta, svart mantilla, framdragen över axlarna.
Tecken på glädje: hög peineta, svart eller vit mantilla.
Bröllop: låg eller hög peineta, svart mantilla. Det är endast drottningen och hertiginnan av Alba som får bära vit, hängande bort från axlarna.
La mantilla kan vara av siden, trasa, lump… silke, sammet eller spets. Idag tänker vi nog mest på den som en spetsschal.
Knypplerskorna från Almagro och Cataluña gjorde underverk vilka kan beses på Museo Arqueológico Nacional [1] (Arkeologiska Museet) i Madrid.
En mantilla är alltid svart eller krämfärgad, aldrig riktigt vit, att färga in en mantilla i samma färg som klänningen är ett helgerån. Det bryts dock en del mot dessa regler.
Det var först på 1700-talet som de spanska högreståndskvinnorna började använda la mantilla, inspirerade av Goyas konstverk, dessförinnan bars den mest av damer av det “lätta gardet”.
Så har den blivit som en symbol för Spanien, där den bärs vid kyrkliga högtider, bröllop, begravningar och tjurfäktningar. Att bära en mantilla inger en känsla av värdighet; Du behöver inte vara spanjorska men be om råd så att Du inte gör fel.
Text och foto: Ingrid Barros de Lis [2] – Anna-Lenah Renkwitz [3]
De båda fotona visar vackra, svarta mantillas med sin peineta, här under ett bröllop. (Från Anna-Lenah Renkwitz)
På Wikipedia [4]kan du läsa utförligare om mantillas på engelska.
Artikeln lades ut första gången 2001-07-06, senast uppdaterad 2008-11-24
