Restaurangerna med servering ute som t ex Casa Benito var fullsatta dagen då vi på måfå letade efter ett matställe för att äta lunch. Men vi hittade en skylt till en annan restaurang, El Cucharón de Lola (Lolas stora sked), som låg två tvärgator söder ut från Plaza Mayor sett, på Calle del Pozo 25. Här hittade vi ett smultronställe som vi kommer att återvända till flera gånger.

Kartan används med tillstånd från sierranorte.com

El Cucharón de Lola (Lolas stora sked) skiljer sig mycket ifrån de traditionella restaurangerna som man brukar träffa på i la Sierra de Madrid (Madridbergen). Här kom vi in i en sofistikerad lokal som kändes modern och fräsch, men ändå rustik som det oftast brukar vara i bergen. Menyn uppvisade ett mycket kreativt kök, restaurangen kunde lika gärna ha legat i Frankrike, Madrid, Barcelona, eller tom i Stockholm. Servicen var ypperlig, men samtidigt diskret.

Restaurangen ligger i ett vackert stenhus som är nyligen renoverat och den tillhör ett ruralt hotell med namnet MontedelTejo. Hotellet har 8 rum, och här skulle jag gärna vilja bo en natt. På hotellets hemsida (på spanska) kan du läsa mer och se bilder.

Klicka på minatyrbilderna nedan för att se dom större, eller välj bildspel.

[Visa som bildspel]

Annars är grillat kött vanligt på restaurangerna i bergen. Ser man skylten Asador (en restaurang med vedeldad ugn) så brukar det serveras helstekt spädlamm, får, nötkött eller vilt. En annan vanlig rätt är migas, en typ av brödpytt med sidfläsk och korv.

Montejo de la Sierra ligger på 1150 meters höjd, ca 9 mil norr om Madrid och kommunens yta är drygt 30 kvadratkilometer. Utvecklingen sen 1500-talet har inte gått något vidare framåt, snarare tvärt om om man jämför med vad byn hade att erbjuda sina 66 invånare då – i form av rådhus, slaktare, bagerier, smides- och vävnäring mm, mm. Förhoppningsvis ger satsningen på rural turism ett lyft åt samhället, för det finns mycket att undersöka. I området finns fina vandringsleder och Montejo de la Sierra ligger inom den 15.000 hektar stora naturparken ”la Sierra del Rincón” (berget i hörnan) som även är klassad som en biosfärisk naturpark.

Mer läsning om Montejo de la Sierra på kommunens hemsida, på spanska eller engelska.

Till startsidan för artikelserien La Sierra Norte de Madrid.

Den autonoma regionen Madrid med Madridbergen -Sierra Norte markerad längst i norr.
Kartan används med tillstånd från sierranorte.com.

Sierra Norte (längst upp i bild på kartan ovan) är den nordligaste av de åtta områdena (sk comarcas) som den autonoma regionen Madrid är uppdelad i. Av Madrids 179 kommuner återfinns 42 stycken här och den nordligaste kommunen Somosierra ligger ca 95 km från Madrids centrum.

På grund av regionens relativa närhet till Madrid där jag bor, så är det här ett område som jag ofta besöker. Ibland blir det bara som en halvdagsutflykt i form av en lördags- eller söndagslunch, under sommaren åker jag hit för att söka svalka uppe i Guadarramabergen. På hösten och våren vill jag gärna se de vackra färgerna som naturen har att erbjuda.

Den rurala turismen är något som alltid lockat mig och här kommer jag presentera mina smultronställen allt eftersom de upptäcks. Nedan finns en listning på de 42 kommunerna i Sierra Norte de Madrid från söder till norr, se det geografiska läget på kartan längst ner. På denna sidan kommer jag att fylla på med länkar till nya artiklar allt eftersom. Det finns hur mycket som helst att skriva och min förhoppning är att blivande madridturister även tar sig en dag eller två för att upptäcka ”det okända” Madrid uppe bland bergen.

De 42 kommunerna i Sierra Norte. Kartan används med tillstånd från sierranorte.com.

Sist, men inte minst vill jag framföra ett stort tack till Sierra del Norte de Madrid, som har givit mig tillstånd att använda sina sina kartor på min sajt. Besök dom gärna, du hittar massor med nyttig information om Madridbergen där (på spanska).

Fotat den 29 september 2007, kl 13.11

Fler bidrag i fotokedjan Bildligt talat.

Jertedalen är belägen i provinsen Cáceres i Extremadura mellan två bergstoppar, Tormantos i sydöst och Traslasierra i nordväst, närmaste stad är Plasencia i sydväst. Avståndet till Madrid är drygt 20 mil. Genom dalen rinner Jertefloden som har givit den sitt namn. Dalens läge gör att det finns ett mikroklimat som lämpar sig utmärkt för körsbärsodling, vintrarna är inte för kalla och somrarna blir inte för varma. Dalen sträcker sig ca 70 km från Tornavacas i nordöst till Barrado i söder. Jerte är dalens huvudort. Byarna som tillhör Jertedalen är understrukna i rött på kartan nedan.

Karta över Jertedalen, från Google Maps

Jerteregionen är den största körsbärsproducenten i Spanien, odlingen upptar drygt 13.000 hektar. Förra året var ett katastrofår då hälften av den beräknade skörden på 18.000 miljoner kilo förstördes av det rikliga regnet som föll i maj.

Nedan finns foton från den 22 mars i år. Klicka på minatyrbilderna nedan för att se dom större. För att se hela bildtexten, för musen över fotona.

[Visa som bildspel]

Svt:s PlayRapport har en filmsnutt från den 20 mars i år som visar fägringen ännu bättre än foton kan göra.

Det kan vara ganska svårt att hitta hotellrum under den korta tid som blomningen är igång, Jertedalen är ett mycket populärt utflyktsmål då. Det gäller därför att vara ute i god tid för att hitta någonstans att bo. Själva bodde vi på en parador i en 1400-talsborg, Jarandilla de la Vera. Den ligger dock inte i Jerte utan en annan dal, Valle de la Vera, ca 4 mil från Barrado. Det finns dock ganska gott om rurala gästhus där man kan hyra rum, några länkar på engelska:

• Colours of Spain
• Visit-western-Spain.com

Varför inte kombinera en gigantisk fest med ett besök i den vackra andalusiska huvudstaden? Tänk på att vara ute i god tid eftersom det är svårt att hitta hotellrum under ferian.

Huvudentrén (La Portada) ser olika ut varje år, fotot till höger är från 1994. Konstruktionen av entrén påbörjas den förste januari.

Kort historik
1846 skrev Jose María Ybarrra och Narciso Bonaplata en förfrågan om att få hålla en boskapsmarknad i Sevilla. Förslaget förkastades av stadens borgmästare, Greven av Montelirio, som ansåg att det fanns tillräckligt med marknader på nära håll. I mars följande år godkände dock drottning Isabella II förslaget och första ferian kunde hållas på Prado de San Sebastian i utkanten av stan i april 1847.

Boskapsmarknaden ändrade snabbt sin karaktär pga dess popularitet, huvudsakligen beroende på de tre ”partytält” som sattes upp i anslutning till marknaden. Dessa tillhörde hertigen och hertiginnan Motpensier, kommunen och Sevillas Casino. Från 1920-talet utvecklades ferian ytterligare och blev till den stora festlighet den är idag.

Marknaden
Feria de abril är som en liten stad i sig och dess yta upptar hela en miljon kvadratmeter. Området består av gator som fått namnet från kända tjurfäktare. Gatorna kantas av casetas, privata partytält där det dansas sevillanas, äts tapas och dricks mängder av sherry.

Varje dag under fiestan inleds med en parad med ryttare på sina vackra andalusiska hästar och hästekipage. Mitt på dagen går paraden mot tjurfäktningsarenan, La Real Maestranza, där tjurfäktare och uppfödare möts.

Som kuriosa kan nämnas att det enda tillåtna transportmedlet inom ferian förutom med ”apostlahästarna” är till häst eller med häst och vagn. Ryttare måste dessutom klä sig i de traditionella dräkterna.

Fotot ovan: En modern festdeltagare som talar i mobiltelefon

Fotot tv: Man ser ofta par som rider tillsammans.

Program under ferian:
Måndag: Alla tältägare och dess medlemmar samlas för invigning och den traditionella middagen ”cena del pescaíto”, friterad småfisk, avnjuts.
El ”alumbrao” – stadens borgmästare tänder huvudentrén (bestående av 20.000 glödlampor) och övrig belysning för att inviga de stora festligheterna.

Tisdag: Luncher ordnas för deltagarna i alla tälten. Marknadens belysning är tänd till kl 3 på morgonen.

Onsdag: Ferians huvuddag. Belysningen får vara tänd ytterligare en timme.

Torsdag: Antalet deltagare med hästar stiger. Belysningen får vara tänd fram till kl 5 på morgonen.

Fredag: Antalet besökare ökar ytterligare, bland dem kungligheter och andra kändisar. Upp emot en miljon personer är att vänta.

Lördag: Den näst viktigaste dagen efter onsdagen. Nu kommer många besökare som bor utanför Sevilla. Belysningen är tänd till kl 6 på morgonen.

Söndag: Sista marknadsdagen. Tjurfäktararenan La Maestranza fylls med tjurar från den välkända uppfödaren Miura. Vid midnatt avslutas ferian med hejdundrande fyrverkeri vid floden.

Sevillanas
Musiken och danserna under feria de abril är Sevillanas, en variation av flamenco. Sevillanas härstammar som namnet antyder från området i fråga. Danserna kan klassas som snabba eller långsamma och dansas oftast i par.

De traditionella dräkterna är otroligt vackra. Ursprunget kommer från ferians första år då försäljerskor, ofta zigenare och bönder, förfinade sina arbetskläder med tre volanger nertill. Klädstilen spred sig snabbt som mode.

Fotot tv: Två små flickor dansar sevillanas.
Fotot nedan: Sevillanasdans

Las casetas
Antalet tält i det stora marknadsområdet ökar för varje år. Under ferian 2007 kommer det sättas upp 1046 stycken! Majoriteten av dessa tillhör föreningar, privata grupper och företag. Det är därför svårt att få tillträde om man inte är inbjuden innan. Det finns dock några casetas som är öppna för allmänheten.

Om man har tur kan man dock bli insläppt i de privata tälten. Jag besökte ferian med två svenska väninnor som kunde dansa sevillanas. Det gav oss frikort överallt eftersom sevillaborna var mycket imponerade av svenskor som kunde dansa deras dans.

Två vackert klädda damer utanför en caseta.

Tjurfäktning och nöjesfält
Knappast ingen spansk fiesta går av stapeln utan tjurfäktning. Under feria de abril kommer de mest kända tjurfäktarna till staden för att visa upp sin skicklighet. Om man inte får en chans att se en corrida, eller kanske är motståndare till den ”ädla sporten” så är det ändå intressant att se utsidan på tjurfäktningsarenen och kanske besöka alla barer runt omkring för att uppleva den speciella atmosfären.

La calle del infierno – ”Helvetesgatan” – som nöjesfältet heter erbjuder över 400 olika attraktionen som lockar både vuxna och barn. Förutom vanliga karuseller finns det barer, shower, lotterier och cirkus.

Aktuella datum för festligheterna:
2011: 3 – 8 maj. På grund av att påsken infaller sent så läggs Feria de Abril i maj.
2012: 23 – 29 april

Mer läsning om ferian, på spanska: feriadesevilla.andalunet.com
Om Sevilla, på engelska: turismo.sevilla.org

Senast uppdaterad: 2011-04-16

De 92 paradorerna finns spridda i hela landet och är ofta belägna vid kulturellt-/historiskt intressanta platser eller vid natursköna områden. Ofta erbjuder paradoren i sig en kulturhistorisk upplevelse utöver det vanliga.

Paradoren i León. En av de vackraste i mitt tycke. Byggt 1515.

Det var under året 1926 när Markisen de la Vega Inclán var kunglig turistkommisionär, som den spanske kungen Alfonso XIII personligen valde ut platsen för den första paradoren. Valet föll på Gredosbergen pga det vackra landskapet och naturen. Denna parador kom att bli den första i kedjan av hotell som idag representerar den statliga spanska hotellkedjan. Man började bygga i Gredos i maj samma år och fortsatte fram till i oktober 1928, då kungen höll invigningsceremonin.

Avsikten med hotellkedjan
Från början var idén att öppna upp zoner med odiskutablet naturvackert läge som gav möjlighet till jakt och fiske. Samtidigt kunde historiska monument renoveras och tas vara på så att de inte skulle försvinna för alltid. Man ville också ge motoristerna ett ställe att vila upp sig på vid huvudlederna. Vad det gällde natursköna zoner anlades paradoren i Oropesa som tidigare varit hertigen av Frías palats, paradoren i Ubeda i ståthållarens Dávalos gamla palats, paradoren i Cuidad Rodrigo anlades i Enrique II av Trastámaras slott, St. Clareordens kloster i Mérida gjordes om till parador osv.

När det gällde hotellen vid motorvägarna, föregångare till våra moderna motell, planerades till en början 12 stycken, alla skulle ha tillfredsställande service och t o m erbjuda små bensinstationer i anslutning till hotellet.

Paradorernas utveckling
Idag, många år efteråt har de spanska paradorerna utvecklats till en prestigefull hotellkedja, som nått ryktbarhet både nationellt och internationellt.

De 30 ursprungliga rummen i Gredosbergen från år 1928 har idag förvandlats till fler än 5000 och de 92 paradorerna finns spridda över hela Spanien. Paradorerna inbjuder till en lektion i Spaniens historia och kultur och ger naturupplevelser från de olika spanska regionerna.

Även om paradorerna inte är homogena när det gäller sin placering och typ av byggnad så finns det en gemensam faktor: det traditionella spanska köket. På paradorernas restauranger erbjuds autentiska rätter som utgör en del av Spaniens historia.

Att sova i en medeltida borg, promenera genom pelargångar där den gregoriansk körsång ekar från det förgångna, boka rum på gamla palats och slott, åtnutja fantastiska naturupplevelser, upptäcka monumentala städer som i sig är autentiska friluftsmuseer är några av de många möjligheter som paradorerna erbjuder besökarna.

Många av paradorerna erbjuder också en rik möjlighet att utöva olika sporter och friluftsliv. För golfintresserade finns två paradorer med privata banor, El Saler i Valencia och i Torremolinos, där man som gäst kan spela till ett fördelaktigt pris. För sol- och baddyrkare finns ett flertal paradorer runt medelhavs- och atlantkusten samt på Kanarieöarna. För skidåkare finns paradorer i Pyrineerna och i Sierra Nevada. För jaktintresserade rekommenderas Cazorla, Funte Dé, Gredos och Fuentes Carrionas. Lax- och laxöringfiske finns bl a i Ribadeo och Gredos.Vill man få lite känning av Afrika provar man paradorerna i Melilla och Ceuta.

Bokning
Från Sverige bokas lättast rum genom den svenska agenten Travelpoint, på deras hemsida finns priser och övriga upplysningar. Bokning kan också göras via Paradores de Turismo S.A, där man också hittar utmärkt information om paradorerna (på engelska). Tänk på att vara ute i god tid. Ibland kan populära resmål vara fullbokade i ett år i förväg, speciellt vid spanska helgdagar.

Fotot till höger: Paradoren i Sigüenza ligger på högsta kullen i staden med milsvidd utsikt vid klart väder. Från början fanns en romersk bosättning på platsen, senare ett arabiskt citadel. Borgen började byggas år 1123 och har varit hemvist för biskopar, kardinaler och kungar.

Fotot till vänster: Innergården på paradoren i Guadalupe. Paradoren är byggd på platsen där ett historiskt baptstsjukhus låg på 1400-talet.

Staden Guadalupe är förklarat som ett historiskt och konstnärligt monument och som ett nationalmonument.

Text & foto: Monica Andersson

Artikeln lades ut första gången 2002-01-09, senast uppdaterad: 2008-11-24