Baskien har en lång gräns mot Frankrike som är svår att kontrollera. Basker bor på båda sidan gränsen och franska basker har en lång tradition av solidaritet med ETA. Under den värsta förföljelsen av ETA-medlemmar under Francotiden befann sig många i exil och under tidiga sextiotalet fungerade Frankrike som tillflyktsort och operationscenter för ETA. Franska kyrkan hjälpte till att legitimisera den baskiska kampen mot Francoregimen och gav möjlighet för ideologisk utbildning till vissa ETA-ledare. Efter mordet på Carrero Blanco 1973 förändrades franska statens attityd till ETA. En betydelsefull orsak till den förändrade attityden var det ökade våldet i Frankrike utfört av Iparretarrak, den mest aktiva av de fransk-baskiska terroristgrupperna. Det ökade våldet, godkännandet av den spanska konstitutionen 1978, Baskiens autonomi 1979, och Spaniens inträde i EU och NATO ledde till att den franska statens attityd till ETA hårdnade. Detta har resulterat i att de flesta medlemmarna i ETA:s exekutivkommitté antingen har fängslats eller deporterats, och mellan 1986-1988 har fler än 200 ETA-aktivister överlämnats till spanska regeringen. Den franska policyn har betydligt försvårat ETA:s möjlighet att utföra väpnade aktioner och skapat interna organisationsproblem.